Min helg började med THN, en rolig kväll med Sofia och hennes kille. Sov där med. Kom hem på lördagen igen. Allt var som vanligt med lite gnäll å så.. Vem som skulle göra vad. Det var julklappsprat osv.. Vid halv åtta någon gång skulle mamma släppa in hästarna, jag stod å gjorde klart maten, skar sallad osv. Hon kom in efter ett tag å sade att Blenda inte mår bra. Jag blev livrädd, vi skulle äta middag vid 19:30, mamma kom in då, gav mina syskon mat, tog på mig en jacka och sprang ut till stallet. Där ser jag min älskling helt annorlunda, jag blev rädd. Blenda ville inte äta eller dricka, hon skulle ligga ner och rulla sig. Både jag och mamma blev oroliga och chockad, Blenda brukar inte göra såhär. Det tog ett tag, vi ringde runt och bad om hjälp. Samtidigt som vi gick ut å gick med Blenda. Vi vågade inte låta henne ligga ner. Visade sig vara bra att vi gick ut å gick med henne. Vid 23:00 fick vi tag på en veterinär. Runt 00:00, 00:30 kom veterinären. Blenda fick behandlingar, dropp, och olika kollningar. Jag var rädd, chockad, grät samtidigt som jag var lugn o sansad. Veterinären åkte igen strax innan 02:00. Då blev vi beordrade att hon skulle få vila, och inte få någon mat tills hon hade fått avföring. Eftersom varken jag eller mamma ätit, satte jag mig och försökte få i mig mat och dricka, sockerhalten i kroppen var låg. Knappt någon energi kvar. Mamma ville att jag skulle sova tills vi skulle kolla till henne på morgonkvisten, runt 04-05:00. Jag kröp ner med kläderna på under överkastet och massa filtar. Sakta sakta somnade jag. Mamma gick ut och kollade till Blenda men ville inte väcka mig nu när jag äntligen somnat. Hon log ner då sade mamma. Trött och så. Jag gick ut och kolla till henne när jag vakna runt 10:00. Då stod hon upp, ingen avföring, då var det dax att gå en sväng, som veterinären sagt. Blenda var pigg och smått hungrig, hon höll på med munnen och smaskade och nästan nafsade mig på rumpan och slickade mig på händerna. Bra tecken. Jag gick ut nästa gång vid 11:30, då vart hon upp och pigg, avföring fanns så hon fick mat. Snacka om överlycklig tjej. Hon var tillbaka till viss del iallafall! Jag fortsatte att gå regelbundet under dagen idag. Det gick bra och hon är pigg och glad. Har suttit i boxen och tårarna har sprutat.. Överlycklig och livrädd samt orolig är vad jag är.

Hon är fortfarande pigg och vill ha mat, tror hon har lugnat ner sig och börjar bli som vanligt igen. Däremot är jag inte som vanligt.. Kan inte sova på kvällarna, vill sitta ute hos henne. Idag får man ligga hemma i sängen. Får hålla ett öga på henne iallafall! Känns bra.. Under tiden jag och mamma gick med Blenda, tills veterinären åkte log morfar på sjukhus, han skulle kolla till Blenda när han kom hem ifrån kalaset, han blev så chockad tyckte jag.. verkade som han föll ihop.. Han fick åka in och sätta tillbax armen på plast..

Jobbigaste helgen på länge.. De enda jag gör är att gråta typ.. Mår jätte dåligt!